Kaffedrickandet

Ostindisk mugg i emaljfärger, hemfraktad av Ostindiska Compagniet,
ur Grandelius samling

Den stora populärdrycken på 1700-talet var KAFFET. De importerade bönorna var ockerdyra och dessutom belagda med skatt. Onödig lyx ansåg staten som passade på bättra den usla statskassan på kaffedrickarnas bekostnad. I Stockholm fanns ett femtiotal kaffefik i början av 1700-talet. Kaffehus som bara var öppna för män, med rätt tvivelaktigt rykte då många av dem erbjöd all möjlig slags kroppslig tillfredsställelse.

Kaffet har varit totalförbjudit flera gånger under 1700 och 1800-talet. Det första förbudet kom 1756 och var böndernas straff mot högrestånden som då förbjudit deras hembränning. Anledningen till att förbjuda kaffet kunde läsas i Fahlu Weckoblad 1794:

”Ibland de Utländske Öfwerflöds ämnen, som hufwudsakeligen bidragit til den Allmänna Wälfärdens undergräfwande, har det icke kunnat undfalla det i sednare tider alt mera så öfwerdrifwit utwidgade bruk af Caffee, at behofwet deraf årligen medtagit mera än Tretton Tunnor Guld af Rikets redbarheter. Wi föranlåtas altså, at, wid Wår Onåd, nu genast förbjuda all widare införsel af denna wara”

Till skillnad från kaffeälskaren Karl XII, hade förbudet gillats av Gustav III som var helt säker på kaffe var mycket skadligt för hälsan. För att bevisa sin teori lät han två st enäggstvillingar och dömda mördare separeras, en av bröderna fick som dödsstraff dricka tre kannor kaffe om dagen medan den andre brodern skulle dricka tre kannor te varje dag. Experimentet gick helt enkelt ut på att se hur länge de överlevde. 83 år gammal avled den första brodern – tedrickaren. Då hade kungens två läkare som vakat över experimentet hunnit dö och Gustav III själv blivit mördad på en maskerad.

Något att tänka på när ni sörplar söndagskaffet! För det gör ni säkert då svenskar och finländare är de största kaffedrickandes nationaliteterna i världen!

Maria-Isabel

Gustav III - ingen kaffeälskare
Bild Livrustkammarens arkiv