1 1/2 års väntan - på en tekopp!

Omsorgsfullt lagad ostindisk tekopp ur Barbro Grandelius samling

Tekopp med ägarmonogram, hemfört av Svenska Ostindiska Compagniet på 1700-talet, dess beställare fick vänta tålmodigt på sin kopp, tur och retur tog nämligen 1 ½ år! Rätt hisnande att tänka på denna lilla kopps historia och alla de liv som riskerades för det vita guldets skull.

Mödrarna till de sjömän som importerade tekoppen, var nog fyllda med illavarslande farhågor då de vinkade adjö på kajen i Göteborg. Sönerna slapp visserligen krigets faror, men livet till sjöss slutade för många med en snabb havsbegravning svepta i segelduk. En av fyra av de unga männen skulle inte återvända hem, bortsvepta i stormar, sjukdomar eller andra olyckor.

De äventyrslystna oftast ogifta ynglingarna, ibland upp till 150 st per resa, såg å sin hand en möjlighet att tjäna en rejäl hacka, betydligt mer än vad de skulle gjort i land som drängar. Utöver lönen lockade den där bonusen, att få ta hem 30-40 kg egna kinesiska tullfria varor som de sedan kunde avyttra som de själv ville. De exklusiva kinesiska varorna som te, porslin, siden, solfjädrar, kryddor, lackarbeten var omåttligt populära och kunde säljas till nästan vilket pris som helst.

Resan tog cirka 1 ½ år tur och retur Göteborg-Kanton, ibland spenderades hela 7 månader till havs utan möjligheten att gå i land p g a fientliga andra sjöfarande nationer och farofyllda piratvatten. Fluglarver och gråsuggor frodades i dricksvattnet och hungern var aldrig långt borta. Levande kalvar, oxar, höns, får, duvor och grisar trängdes på skeppen - kyl och frys fanns som bekant inte på den tiden.

Sjukdomarna härjade och frustrationen och irritationen var stor när det enda nöjet var sjöprästens obligatoriska predikningar.

Väl framme vid Kanton gjorde superkargören, kompagniets talesperson, affärer med kineserna utanför stadens murar. Inga utlänningar var tillåtna att komma in i staden och sjömännen var inte ens välkomna att gå i land under de 4-5 månader som handeln tog. Några sjömän tilläts gå i land varje dag och hjälpa till som hantlangare. Efter 1 ½ år borta, kunde de säga att de trampat kinesisk mark – måhända väldigt tillfälligt. Efter att skeppet renoverats och affärerna avslutats var det dags att vända skutan hemåt igen.

I Göteborg hälsades de återvändande som hjältar och hyllades med rejäla festligheter under sju dagar.

Efter det blev det AUKTION av de dyrbara kinesiska varorna!

Herman Lindqvist har skrivit en väldigt underhållande bok om Ostindiska Compagniet, ”Historien om Ostindiefararna” heter boken och du hittar den på antikvariaten.