Ostindisk mugg i emaljfärger, hemfraktad av Ostindiska Compagniet, ur Grandelius samling
Den
stora populärdrycken på 1700-talet var KAFFET. De importerade bönorna var ockerdyra
och dessutom belagda med skatt. Onödig lyx ansåg staten som passade på bättra
den usla statskassan på kaffedrickarnas bekostnad. I Stockholm fanns ett
femtiotal kaffefik i början av 1700-talet. Kaffehus som bara var öppna för män,
med rätt tvivelaktigt rykte då många av dem erbjöd all möjlig slags kroppslig tillfredsställelse.
Kaffet
har varit totalförbjudit flera gånger under 1700 och 1800-talet. Det första
förbudet kom 1756 och var böndernas straff mot högrestånden som då förbjudit
deras hembränning. Anledningen till att förbjuda kaffet kunde läsas i Fahlu
Weckoblad 1794:
”Ibland
de Utländske Öfwerflöds ämnen, som hufwudsakeligen bidragit til den Allmänna Wälfärdens
undergräfwande, har det icke kunnat undfalla det i sednare tider alt mera så
öfwerdrifwit utwidgade bruk af Caffee, at behofwet deraf årligen medtagit mera
än Tretton Tunnor Guld af Rikets redbarheter. Wi föranlåtas altså, at, wid Wår
Onåd, nu genast förbjuda all widare införsel af denna wara”
Till skillnad från kaffeälskaren Karl XII, hade förbudet gillats av Gustav III som var helt säker på kaffe var mycket skadligt
för hälsan. För att bevisa sin teori lät han två st enäggstvillingar och dömda
mördare separeras, en av bröderna fick som dödsstraff dricka tre kannor
kaffe om dagen medan den andre brodern skulle dricka tre kannor te varje dag. Experimentet gick helt enkelt ut på att se hur länge de överlevde.83 år gammal avled den första brodern –
tedrickaren. Då hade kungens två läkare som vakat över experimentet hunnit dö och
Gustav III själv blivit mördad på en maskerad.
Något
att tänka på när ni sörplar söndagskaffet! För det gör ni säkert då svenskar och finländare är de största kaffedrickandes nationaliteterna i världen!
Maria-Isabel
Gustav III - ingen kaffeälskare Bild Livrustkammarens arkiv
Baserad på George R.R. Martins "A song of Ice and Fire"
Nattkista och stolar i 1700-talets barock
Slagbord, barock, 1600/ 1700-tal
Skåp. barock, 1700-tal
Kista, karolinsk barock, daterad 1718
Skåp, senbarock, 1700-tal
Skrin, mässing, barock, 1700-tal
Medeltida nyckel, järnsmide, jordfynd
Parti fat, tenn
Ljusstake, mässing, barock, 1700-tal
Salutkanon, mörsare, brons, 1800-tal
Olja på pannå, okänd konstnär, 1600/1700-tal
Bok, Georg Gottlieb Burchardi, Stockholm 1700
Dokument till Axel Julius de la Gardie (1637-1710) med lacksigill Samtliga bilder och produkter är lånade från Bukowskimarket.com
PS: För er som inte känner er helt komfortabla i den rustika, mörka barocken kanske glädjs över att det står en klassisk fransk kyrkoljusstake med vindruvor och blad i Sansas kammare ...
En ärlig man fullgör alla sina skyldigheter: Han är en god undersåte, en god äkta man, en god fader, en god wän, en god medborgare och en god husbonde. Han är fromfint, wänlig och hjelpsam, samt har känning af andras olyckor.
Han är försigtig och sedig; gör sig icke stor och betydande. Han wet tiga; han märker wäl andras fel, men talar aldrig derom, och låts som han icke ser dem. Han är icke egennyttig; som kännare af alla sina behof i detta lif - wet, är han i sit upförande altid regelbunden, och flyr all oordentlighet.
Han har intet avseende på annat, än en werkelig förtjänst. Det som man kallar höghet, anseende, lycka, rikedom, allt detta rör honom aldrig; han wet fullkomligen skilja nöjen och oroligheter från hwarandra; hwllket ock måst förhindrar honom ifrån, at följa den wägen, som förer til lyckan.
Ehuru han är behagelig och omgängsam, söker han likwäl icke at blifwa firad; utan är indragen och will icke lysa. Således ser man sällan, at han söker komma högt upp i werlden; men om hans födelse eller lyckan befordra honom til högt ärestånd, fullgör han sin skyldighet i det nogaste, så wida som han har en widlyftig insigt, samt är förståndig, skarpsynt och skickelig.
Fransk 1700-tals adelsdam, det lilla sidenbandet runt halsen avslöjar att hon miste sitt huvud under franska revolutionen. Porträtt ur Naeslunds samling.
En Handbok för Herrar och Fruntimmer. Stockholm, 1828
För att vara ett skönt fruntimmer fordras:
1. att hon är ung
2. att hon hvarken är för stor eller för liten
3. att hon hvarken är för fet eller för mager
4. att den ena lemmen är lagom stor i förhållande till den andra
5. vackra, mjuka, lockiga hår
6. en len, mjuk hud
7. en rödlätt hvit färg öfver hela kroppen
8. en jemn och klar panna
9. smala ögonbryn
10. klara blå eller mörka ögon
11. välbildad näsa
12. runda röda och hvita kinder
13. högröda läppar
14. en liten tillhopaslutande mun
15. små hvita tänder, liknande perlor
16. en lätt andedrägt, utan all lukt
17. ett ljuft, angenämt uttal
18. en vacker rund haka
19. små rödlätta öron, som ej äro mycket utstående
20. en snöhvit hals
21. ett alabasterbröst
22. vackra mjuka hvita händer
23. medelmåttiga fingrar
24. hvita genomskinliga naglar
25. en lätt och sedesam gång
Hur många rätt fick ni? Själv är jag i allafall rätt röd/ vit över hela kroppen efter månaders vinterdvala och har öron som ej äro mycket utstående.
Om ni besöker Madrid, får ni inte missa möjligheten att besöka medeltidsstaden Toledo, sju mil söderut. Det är en galet vacker sagostad med slott och katedral, byggd på en böljande kulle omgiven av en flod och Robin Hood-mur. I tornet sitter Rapunzel och väntar på att i rättan tid släppa ut håret för en annalkande läcker prins, nä just det, hon var ju tyska. Gladiator Russel Crowe i kortkort då? Nej, det var ju i Colosseum... Well, you get the picture!
Dämpade pastellfärger, hängande ampelgrönska och blommande körsbärsträd.
Winter Spring Is Coming.
Det spanska hovet levde i Toledo innan de hamnade i Madrid. Staden var uppdelad i en judisk, en kristen och en muslimsk del, alla satte sin egen särprägel på arkitekturen.
Tusen & en natt. Många är de legender som talar om de förbjudna kärlekshistorierna över religionsgränserna som utspelade sig i all hemlighet. Fast kanske ändå inte så hemliga.
Puss min prins från en annan troinriktning, som med sin underbara familj överraskade mig med denna oförglömliga resa! Mitt hjärta svämmar över för er.
Mitt i sightseeing blev det 30 sekunders videoinspelning och jäklar, vad det plötsligt blev svårt att komma ihåg 3 meningar. Trots att jag försökte lätta upp den emellanåt pressade stämningen med att citera vad min syster lugnande brukar säga till sin make när han hamnar i en liten intellektuell kris: "Oroa dig inte älskling, det var inte för ditt läshuvud jag valde dig..." Det skämtet föll inte i god jord, så använd det inte.
Jesus intåg i Jerusalem firades med procession och svajande olivkvistar.
Ungarna hade såååå kul, skojade och åt godis : ))) Vilket påminner mig om när jag själv och bästa väninnan skulle gå luciatåg med levande ljus för första gången klädda nästan likadant, hualigen vad våra mödrar oroade sig, att som de oansvariga lillasystrar vi var, skulle bli distraherade och sätta eld på håret på framförgående flickor... Det där med ceremonier är sällan helt riskfritt.
Vi ses på Blåkulla, själv har jag uppgraderat till en rosa Nimbus 2001 om nån behöver skjuts!
Omsorgsfullt lagad ostindisk tekopp ur Barbro Grandelius
samling
Tekopp med ägarmonogram, hemfört av Svenska Ostindiska
Compagniet på 1700-talet, dess beställare fick vänta tålmodigt på sin kopp, tur
och retur tog nämligen 1 ½ år! Rätt hisnande att tänka på denna lilla kopps historia och alla de liv som riskerades för det vita guldets skull.
Mödrarna till de sjömän som importerade tekoppen, var nog
fyllda med illavarslande farhågor då de vinkade adjö på kajen i Göteborg. Sönerna slapp visserligen
krigets faror, men livet till sjöss slutade för många med en snabb havsbegravning svepta i segelduk.
En av fyra av de unga männen skulle inte återvända hem, bortsvepta i stormar, sjukdomar eller andra olyckor.
De äventyrslystna oftast ogifta ynglingarna, ibland upp till 150 st per resa, såg
å sin hand en möjlighet att tjäna en rejäl hacka, betydligt mer än vad de skulle
gjort i land som drängar. Utöver lönen lockade den där bonusen, att få ta hem
30-40 kg egna kinesiska tullfria varor som de sedan kunde avyttra som de själv
ville. De exklusiva kinesiska varorna som te, porslin, siden, solfjädrar, kryddor, lackarbeten
var omåttligt populära och kunde säljas till nästan vilket pris som helst.
Resan tog cirka 1 ½ år tur och retur Göteborg-Kanton, ibland
spenderades hela 7 månader till havs utan möjligheten att gå i land p g a
fientliga andra sjöfarande nationer och farofyllda piratvatten. Fluglarver och
gråsuggor frodades i dricksvattnet och hungern var aldrig långt borta. Levande kalvar, oxar, höns, får, duvor och grisar trängdes på skeppen - kyl
och frys fanns som bekant inte på den tiden.
Sjukdomarna härjade och frustrationen och irritationen var
stor när det enda nöjet var sjöprästens obligatoriska predikningar.
Väl framme vid Kanton gjorde superkargören, kompagniets
talesperson, affärer med kineserna utanför stadens murar. Inga utlänningar var
tillåtna att komma in i staden och sjömännen var inte ens välkomna att gå i
land under de 4-5 månader som handeln tog. Några sjömän tilläts gå i land varje
dag och hjälpa till som hantlangare. Efter 1 ½ år borta, kunde de säga att de
trampat kinesisk mark – måhända väldigt tillfälligt. Efter att skeppet
renoverats och affärerna avslutats var det dags att vända skutan hemåt igen.
I Göteborg hälsades de återvändande som hjältar och hyllades
med rejäla festligheter under sju dagar.
Efter det blev det AUKTION av de dyrbara kinesiska varorna!
Herman Lindqvist har skrivit en väldigt underhållande bok om Ostindiska Compagniet, ”Historien om Ostindiefararna” heter boken och du hittar den på antikvariaten.
Porträtt på adelsfrun Märta Helena Reenstierna från Årstagård i Stockholm. Ringen lät hon måla åt sin älskade make ryttmästaren Christian Henrik von Schnell. Idag ses ringen på Nordiska Museet.
Utdrag ur adelsfrun Märta Helena Reenstiernas fantastiska underhållande dagbok om hennes fascinerande och bitvis sorgliga liv, skriven med en synnerligen välvassad penna:
29 Augusti 1807:
Alla 3
pigorna voro fast för tjufverier, och fanns i deras kistor mjöl, malt, egg,
äpplen och några Påfogelsfjedrar. Johanna försvarades af etc: [Ryttmästare von
Schnell-maken och Hans Abr-sonen:, vilka ofta tog parti för pigorna mot husmor]. Mor Åberg
gaf anvisning, Hägerström troddes vara angifvare Hägerström var ock missnöjd
för Johannas skuld och dessutom ½ full. Holmström hemkom klockan 11 om aftonen,
ej heller alldeles nykter.
24 september 1822:
Maja Greta förargade mig med sin näsvisa
trut, så att jag plättade henne på örat. Ve den, som åstadkommer förargelse!
26 September 1812:
Boberg var till Staden med 4 ½
Tna Potatoes och skulle hemtaga en fjerding Cabillou, kött och de Stenkärlen,
jag i Thorsdags köpte; men för tillsyn vid kärran fick han Trädgårdsmästarens
dotter med sig. Han bortfor kl: ½ till 11 och kom ej hem förrän kl: ½ till 8,
och då så väl fullsupen att Cabillou Fjerdingen var sönderbråkad och fisken låg
uti en af Säckarne, som af potaterna var jordig. Kött, som han skulle inknyta
uti en ny Serviette, låg likaledes i en smutsig säck. Hvetemjöl, Lingon och 2ne
säckar, som från Inspector Bergman skulle hämtas, glömde han qvar, och 3ne
Stenbunkar samt en nattpotta voro i grund alldeles sönderkrasade, samt måste
flickan köra hem, och Boberg som ett vrak kunde hvarken gå, stå eller tala ett
redigt ord. Servetten hade han äntelig i fickan hem. Han hade, där han varit
uppe, fått några supar och blef slutl: af Muraren Fröberg på en krog så
tracterad, som ofvan skrifne rélation besannar.
24 December 1829:
Grönberg och
Maja Greta voro till Fattigstugan med 15 kakor bröd af 3 sorter, där voro nu 7
gamla och 3 barn. Smör, lutfisk, Soppa med rötter, helgryn och rifvebröds
klimpar – Fläsk, Risgryn kaka, brännvin, vin och pengar till Dricka 12 β
hvardera var deras vanliga anrättning. Duktyg, Ljus och glas hörer ock till
detta lilla för dem kära kallas.
Mina Drängar och pigor fingo ock nu som förr flere sorter
bröd, brännvin, Ljus, efven sändes bröd till Brännmästaren, Malmberg och
Ladugårdsfolket.
Mamsell fick af mig en ganska både stor, vacker och tjock
Silkes Chawlette med många färger och konstig väfnad.
På Mamsell Lilles begäran hade jag hos Herr
Schattoullmakaren Utby låtit göra ett Mahogeny skrin, med 2 L: inlagda af Gult
och svart träd på locket till Mamsell Lovisa Leufstedt och omkring dessa
bokstäfver en krants samt en starkt förgylld Nyckelskyldt.
Från min Syster fick jag just i dag bref däri hon berättar
Sin Dotter Dotters förlofning med en Lieutnant Bergenstråle, men han är rätt
fattig hvilket slägten ej omtycker.
16 December 1796:
Sängkammaren och min Mors kammare
skurades. 2ne Posteijformar, 24 cremekoppar och 4 st: blå och Hvita Blomkrukor
hämtades af Nils Hvalstedt hem med släda från Rörstrand.
24 Januari 1801:
Vi voro om middagen 17 Personer
till bords hos Herr Viborg, men på Thévatten voro en stor mängd bjudne, hvilka
jag till största delen ej kände. Maten var väl lagad, 10 fat, viner, Pounch och
Bischop. Klockan 5 börjades Dans, som var rätt animerad, emellan hvilken ej
försummades att dricka, så att alla prisade värdens frikostighet. Hans Abr:
dansade så, att man hade orsak frugta för dess hälsa, han hade ej heller glömt
att dricka, hvarföre han och Värden slutl: satte sig i en soffa att sofva godt.
Dansen fortsattes efter Soupéen, men vi hemfuro ibland de första, nemligen
klockan 5 om morgonen, och lade oss klockan efter 7, då Sängen väl var god,
fastän sömnen ej genast infant sig.
Jag dansade ej mer än 10 quadriller och 4 menuetter, därföre
var jag ej det minsta trött, och af dessa 14 dansar var en kamrer Vilskman, den
jag dansade 3 quadriller och en menuette med.
16 September 1806:
Tisdag och min 53 födelsedag. Då min ende
Son med 16 raska dundrande kanonskott hälsade morgonen. Mycket var om dagen att
syssla, för mig och eget folk, och lagades soupén af Kocken Landby. Maten
bestod uti 2 Carotter kräftpostejer, 2 färsk lax, 2 med ny Holländsk Sill,
hvartill var blomkål, lamm, Tymbal, kräft-Grattain, stekta Kycklingar,
Mandeltårta – glacerade Sockerspånor – hjorthorns gelée -– Blanche manger,
äpplen, krusbär, viner, Canton, Pounch, Caffée, Thée etc: Gästerna voro Kungl:
Secreteraren von Schantz, Kamrer Borgstedt med fru och 5 Söner, Herr Handelsman
Viborg med fru, dotter, mor, Syster och 2 bröder, Guldsmed och Kamrer
Vesterstråle, Lieutenant Campbell och Kamrer Vilskman, Kamrer Krok, med fru, 2
Döttrar och 2 söner, samt Kungl: Secreter Schoerbing och dess fru. Man åt,
drack, pratade och var glad tills klockan 2 om natten, då sällskapet åtskildes.
Vid skålars drickande lossades 2 gånger 16 och 2 gånger 8 starka skott, som
sades hafva hörts öfver hela Södermalm och uppväckt rätt många ur sömnen.
20 December 1813:
Boberg var till Stan och fick
af Doctor Vetzell läna ut ett litet Badkar, emedan Doctorn, då jag var sjuk,
ordonnerade sådant, men jag nu för rolighet åstundade rena hela kroppen, sedan
jag flere år ej tvättat den på en gång.
6 November 1793:
Söta far
skref, jag ränsade ärter, och jag vet ingenting i vårt hus som passerade, men
genom Tyska Avisorna fingo vi den faseliga underrättelsen, att Drottning Marie
Antoinette Josephe Jeanne af Frankrike, den 16 nästl: October blifvit
Barbariskt gillottinerad.
30 oktober 1819:
– Som det
berättats, att de rysliga mördarena, hvilka i Norra Slagtarehuset förleden Apr:
så svåra Grasserade, skulle i dag gå ut att halshuggas, ty åstundade mitt folk
att se dem, och efven gamla Mor Maja gick åstad, endast Maja Greta ville ej gå.
4 December 1796:
Då vi Spisat middag, fingo
vi skickandes från Kongl: Secreteraren Schoerbing 20 stycken nyss skjutna
Sidensvansar, samt inviterades att hälsa på, om vi vågade oss ut på isen, som
var rätt hal. Att åka var för svag is, att gå var för halt, således
résolverades att Hvalstedt uti Släda skulle öfverskjuta mig, sedan hämtades på
samma sätt min man till Holmen, och Hans Abr: åkte på en liten Fiskare Kälke
men 2ne broddkäppar. Samma åkning iagttogs vid hemresan, som lyckligt för sig
gick klockan ½ till 11 om aftonen.
Nils Hvalstedt berättade sig uti Marie Kyrka hafva hört i
dag pålysas, att så väl Caffée drickning som couleurta sidenkläders bruk voro
hädanefter tillåtne, hvarföre Min man och Son efven i dag drucko Caffée hos fru
Schoerbing.
5 Juli 1818:
Förmiddagen voro här Directeur Löfving och Mamsell Gahm - Målare Gesällerne kom
till middagen och Herr Löfstedt eftermiddagen, då han målade nen krans uppe i
taket på förmaket, dör kronan kommer att hänga, som han sade nu var högst
modernt.
19 Oktober 1797:
Söta
far var till Landsvägen, som lagades efter nya ordres af egna och legokarlar. Jag
stöpte af 8 Lu:, men som kjernan var otät, måste jag uppehålla med stöpningen
och gömma en del talg, sedan jag stöpt 320 tjocka ljus, 320 något smalare, 224
för Pigkammaren, 32 Lanterne Ljus, 220 Stalljus, 238 dankar. Summa med smått
och stort 1 334. –
Jag mådde efven hela dagen rätt illa.
Årsta Dagboken del I-III går att få tag på hos
antikvariat eller på bibliotek, de innehåller ett urval av Märta Helena
Reenstiernas dagboksanteckningar mellan 1793-1839. Den kompletta
dagboken finns på Nordiska museet och omfattar cirka 5000 sidor kulturarv.
Lars Widdings biografi På Årstafruns tid går att hitta i antikvariat eller som mp3-bok (från 119 kr hos internetbokhandlare)
Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero är en mer nyutkommen biografi byggd på dagbokssidorna (från 43 kr hos internetbokhandlare).
Årstafrun Marta Helena Reenstierna finns också på Facebook, där du varje dag får en sådär 200 år gammal dagboksanteckning. TACK söta Barbro för att du berikat mitt liv med Märta Helenas otroliga livshistoria!
